Vårt begär.
Jag analysera och går igenom varenda liten detalj. Jag förstår varför jag inte såg det. Hela hösten har jag varit så betagen av mina känslor för dig. Hela hösten och vintern har jag gått runt och hoppats. Så pass att jag har inte insett vad som pågått mitt framför mina ögon. Och när jag tänker efter så har det pågått ända sen i somras när vi träffade varann.
När jag fick mitt besked om att jag kommit in på folkhögskolan i Nyköping, sa du inte ens grattis, för den enda du tänkte på i just det läget, var dig själv.
De senaste 4-5 månaderna har du hört av dig två gånger, och inte en enda gång har du frågat hur jag mår.
Du har varit i Karlskrona två helger i rad, och inte någon av gångerna har du velat träffa mig.
Något du inte vet är att när jag fick mailet om att jag kommit in i Nyköping, så började jag gråta, men inte av lycka, utan förtvivlan. För att för första gången i mitt liv så ville jag satsa på kärleken istället för mig själv.
Under dem här 4-5 månaderna så har jag så gärna velat rätta till mitt misstag som gjorde att jag sårade dig. Att jag totalt glömt bort att det var just de det var, ett misstag.
Om jag hade åkt till Växjö, så hade jag velat träffa dig.
Du har hela tiden bara tänkt på dig själv, så pass mycket att du har glömt bort mig. Och jag har hållt kvar, när jag bara borde släppt taget.
Du har ett begär av uppmärksamhet och jag ett av kärlek. Och våra begär har lett oss till där vi är idag.
Jag klandrar inte någon av oss, utan jag är bara jäkligt ledsen. Ledsen för att jag inte längre står ut med ditt uppmärksamhetsbehov. Ledsen för att jag inte längre står ut med mitt kärleksbehov.
Jag var tvungen att ta ett beslut. Ett beslut som jag tog på egen hand och som jag hoppas kommer leda till det bättre, för oss båda två.
Kommentarer
Trackback
