Kände mig väldigt på hugget imorse när jag vaknade och skulle ge mig ut i spåret. Så då tänkte jag varför inte gå 15 km idag! Hehe, ja vad ska man säga, sämsta spåret någonsin! Smalt som fan, värsta sumpmarkerna och jag gick även fel och höll på att ta ett extra varv! Haha, fy fan säger jag bara! Mina benhinnorna värkte som fan i slutet, men det känns rätt gutt nu efteråt att jag fatiskt gått hela 15 km! Woohoo! :)

Roligast var nog när det kändes som att jag gått fel för dom har lagt spåret ute på en äng som sen kommer precis ut vid ett hus, då ser jag på skylten att jag gått 8 km, det enda jag tänker är: "Jag skiter i hur långt jag har gått, vart fan är jag för nånstans?" ;) Hittade även mitt dröm hus under min promenad och mötte givetvis två rådjur, två tranor och en liten gullig ekorre! Nature in it's best. Imorgon blir det dock inte 15 km, frågan är om jag någonsin kommer få för mig att gå så långt igen, då det tog hela 2 timmar och 15 minuter!

Har precis vaknat upp ur min vilostund, sitter och ritar på min kollektion som ska lämnas in efter påsklovet! Får väl se vad jag åstadkommer, ritningen är inte min starka sida! Men peppar mig själv just nu med: Let my heart open the door med Peter Townshend, Robyns nya Call your girlfriend och You're the best around med Joe Esposito! :)

Ha en trevlig kväll!